Fantasi handlar inte bara om att hitta på och skapa. Genom fantasin kan vi tolka världen omkring oss och planera för framtiden. Kanske kan man säga att det är fantasin som gör oss till människor.
I ett avsnitt av Seinfeld ställdes frågan varför hundar inte har pengar. Svaret var att de inte har några
fickor att stoppa dem i.
Det stämmer inte. Svaret är att hundar inte kan hitta på sådant som pengar och fickor, lika lite
som katter, orangutanger eller höns kan utföra hjärtoperationer, skriva romaner eller konstruera
kärnvapen och mobiltelefoner.
Med reservation för evolutionära förändringar, miljöpåverkan och avel gör de flesta andra djur
sin grej, så att säga. De lever i nuet. Ekorren samlar instinktivt nötter inför vintern. Stjäl man
förrådet tänker den inte ”oj, bäst jag skaffar nya, annars får jag svälta” – instinkten har gått över och
ekorren går under.
Vi människor, däremot, skulle inse att vi behöver ersätta de stulna nötterna. Homo sapiens har
dramatiskt fjärmat sig från och kommit att utnyttja – och utrota – andra arter. Av däggdjuren på
jorden är i dag 96 procent tamboskap och människor, vilda djur bara 4 procent.
Vi har åstadkommit fantastiska ting men också omskapat världen så till den grad att vi riskerar
att ödelägga den. Hur kommer det sig?
Det kortaste svaret är: fantasi.
Att vi blev upprättgående och fick händerna fria hade förstås stor betydelse. Men vår aphjärna
gjorde utvecklingssprång, det var bland annat neocortex, täcket på hjärnans yta, och den prefrontala
hjärnbarken som förändrades mest. Det är områden för associationer och kommunikation med andra
delar av hjärnan, och här upprinner också den fantasiförmåga som skiljer oss från resten av djurriket.
Ändå delar vi till 98,8 procent DNA med schimpansen.
Signalsubstansen dopamin, som människan har mycket mer av än apor, är avgörande för bland
annat processer som gäller inlärning, minne, koncentration, lusten till belöningar och planering för
framtiden – och därmed fantasi. Framåtblickande kan förstås också orsaka oro, och om fantasin slår
bakut kan det uppstå vanföreställningar och hallucinationer.
Men fantasin är närvarande i allt vi gör, den kan vara styrd eller okontrollerad, och den är ett
slags simulering av världen, både som framtid och alternativ dåtid. Fantasin är en förutsättning för
utforskande, inlärning, planering, skapande, föreställningar om sådant som ännu inte finns. Vi
omsätter abstrakta tankar i praktiken, vi berättar sagor, har sexfantasier, kan leva oss in i andras
synsätt och avsikter. Hjärnan fyller i det vi ser för att skapa begriplighet, det är därför vi skönjer
figurer i moln och gestalter bland skuggorna. Vi vet att vi ska dö, men fantasin gör att vi ser lite
ljusare på framtiden än vad som är realistiskt.
Man kan diskutera om dessa förmågor gör oss olyckligare än vi annars skulle vara. Dessutom
används så mycket av denna tankekraft bara till att skapa egen vinning på kortast möjliga tid.
I boken Fantasi av neurologen David Bäckström får man ett slags hjärnans historia, från
människosläktets gryning. Här ges svindlande inblickar i de hjärnfunktioner som gör oss till dem vi
är; läsningen är som att öppna en låda och upptäcka att den är bottenlös.
Att vi har ett medvetande är i sig gåtfullt, dessutom kan vi reflektera över och förstå
åtminstone delar av detta medvetande. Det finns omkring hundra miljarder nervceller i vår hjärna, en
klump på cirka 1,3 kilo som är det mest komplexa vi känner till.
Att få hjärnans delar och dess funktioner förklarade, att förstå vilka signalsubstanser och
nätverk av nervceller som gör vad, och hur skador och andra förändringar påverkar vårt tänkande
och vår verklighetsuppfattning, kan somliga finna ”avförtrollande”. Är människan bara en biologisk
maskin? Kanske det, för vad är mitt ”jag”, min personlighet, om till exempel demenssjukdom
raderar mina minnen, erfarenheter, kunskaper och åsikter? Men att något går att förklara
vetenskapligt upplöser inte den djupa gåta vi alla är del av.
Här finns ändå en del att tänka på. Om vi är i våra synapsers och signalsubstansers våld –
finns då en fri vilja, har vi ansvar för våra handlingar?
Sådana tankar kan dyka upp när vi gör ingenting eller har tråkigt, för hjärnan vilar inte. Det
som kallas ”vilonätverket” reglerar vår inre medvetandeström, flödet av tankar, minnen och
associationer. En stor studie visade att vi dagdrömmer under nära hälften av vår vakna tid. Till det
kommer allt tid vi ägnar åt andras fantasier i form av fiktion av olika slag. Att ha
långtråkigt, visar forskning, skärper sinnena, men vem har någonsin långtråkigt i dag när mobilen
åker fram vid minsta paus?
Alla våra förmågor kan hänföras till specifika områden i hjärnan, som kan förefalla ganska väl
kartlagd, men som i själva verket ännu är ett mäktigt mysterium. Hur den förmår kombinera åtskilda
förnimmelser som syn, hörsel och känsel för att vi ska kunna uppfatta betydelsen av något är en av
många gåtor. Vad är egentligen en tanke? Ett minne, en fantasi?
Som barn lever vi till stor del i en fantasivärld av låtsaslekar, besjälade ting och rollspel. Det
tar tid att lära sig läsa av den gåtfulla omvärlden.
När ens lilla älskling är för högljudd och stökig kan man som förälder kanske testa
fantasiförmågan genom att föreslå att barnet skaffar sig en låtsaskompis och provar ”tysta leken”.
2024-04-16T16:01:06Z dg43tfdfdgfd